Sjuk.

Idag har jag varit sjuk. eller ja,halv-sjuk heter det väl,när man varken har feber eller magsjuka,utan bara har en sketen förskylning,men man tar det man får,I guess.
Hemma var jag,efter protester (från pappan) iallafall. Det var överraskande trevigt. Jag spelade tv-spel,gjorde ler-animationer,köpte mat och åt mat.
En lugn,inte alls så frustrerande tillställning infann sej i mitt sinne. Ett nöjt Gwargh är nog rätta ordet för att beskriva hur det stog till med mej.

Sen gick jag på Teater. en massa ungar från min skola var också på teatern,och,när alla satt sej och det hela just skulle börja, också björn gustavson (du vet,den där halv-roliga människan som gick på tv förra året) . Yes,han satt och kollade intresserat på spelet rakt igenom,det var konstigt,tänkte jag,och gav teatern den uppmärksamhet den förtjänade.

Teatern var bra. Många fina roller och fint manus (jag har visserligen inget att gemföra med,förutom en barnpjäs där dom tvingade en att säga ''sex laxar i en lax-ask!'',men ändå)
Det var en barn-pjäs. till min stora lättnad tvingades jag nästan alldrig skrika ''Ja!/Nej!'' eller sjunga med i verser.

Efter teatern lade jag fram för systern vad jag tyckte om pjäsen,och det intressanta faktumet att björn gustavson varit där. Syster blev intresserad (och misstänksam) och tvingade oss att gå tillbaka och kolla på människan. Han gick nerför trappen när vi kom sättande,jag röjde in med ett ''Vad var det jag sa!'' men hann inte avsluta avsluta meningen. precis när jag kommit till ''sa'' så såg jag att denna människa inte var björn gustavsson,utan en Wannabee-verision av *vill inte skriva namnet igen* som nu o-intresserat kollade på mej.

Jag ramlade ihop av pinsamheten som just hade uppstått,och min själ gick och gömde sej på toaletten.


Det är sådana här händelser som man inte glömmer. Dom etsar sej fast långt bak i sitt medvetande för att,när man minst anar det,poppa upp och få en att skrika högt.
har ni några sådana minnen?
Leave a comment! 8D


Hejpåhre